År 1992 utkom första numret av HoppNytt, Värmlands Kaninhoppares egen tidning. För att lätta upp all text frågade jag Louise om hon kunde teckna några kaninfigurer i tidningen. Det ville hon.

Efter 4 år hade jag inte längre tid med HoppNytt, eftersom riksförbundet bildats och jag var både ordförande och redaktör för Rikshoppet.

Louise tog över tidningen något åt innan hon lämnade över till andra.

Då hade hon börjat teckna till Rikshoppet istället.

Louises teckningar blev snabbt mycket populära. När jag skrivit en text så läste hon den och sen var tecknarpennan igång.

Isället för att låta bilderna ligga i glömska tänkte jag presentera några här.

Ni som var med på den tiden kommer nog att le igenkännande åt de fantasifulla bilderna.

Många gånger fick en allvarlig text läsarna att begrunda lite extra det jag och andra skrivit när texten var illustrerad.

I första numret av HoppNytt april 1992 tyckte Louise det var lämpligt med en påskhälsning till alla medlemmar.

En kursdag för nybörjare blev inspiration till en mängd bilder.

När RVHD kom till Sverige.

Så var det dags att plugga inför domarkursen. Dagar med både skratt och tårar.

Så här slut var vi kursledare efter tre dygn. Vi fick inte många timmars sömn, för på nätterna diskuterade vi, kollade igenom det eleverna skrivit och gjorde bedömningar.

När vi till slut flippade ur och hysteriska skratt tog överhanden släpade vi oss till sängen.

Kaninerna är nog inte speciellt nervösa inför en SM-start, men dessvärre var många förare det. Längd-SM i Arboga glömmer jag aldrig när föraren snubblade pladask och kaninen satt där frågande.

Åsa Thörne från Stockholm på besök i Värmland. Hon deltog på en Vildmarksmässa i Munkfors. Vet inte om Lollo tyckte hon såg bortkommen ut så långt ute på vischan.

En av tjejerna som startade första klubben i Sverige heter Marie-Louise Jönsson. Hon är gift med Jörgen Jönsson, som var en av storheterna i Färjestad på den tiden.

Han gillade Skåningen.

Annons inför SM i Borlänge under Halloween.

Reglementet kom med en massa nya regler. Bl a fick inte bommarnas längd understiga 40 cm och de skulle ligga på insidan av sidostyckena.

Att komma på kurs med leksaker var absolut inte tillåtet!

"Landskamp" Värmland mot Örebro. Tror bilden syftar på seniorernas tävling.

Man började oftast med C men duktiga "elever" fick B-licens.

Att vara domare är inte lätt. Särskilt inte på den tiden då föräldrar lade sig i domsluten och kallade oss för både det ena och det andra.

Ungefär så här tycktes kaninen agera.

Att städa och plocka ihop efter tävlingar var inte populärt. Men istället för att skälla gick jag ut och berömde alla som hjälpte till. Då blev vi många helt plötsligt.

Från en husdjursmässa i Östersund, där kamelen Emat lunkade runt med besökare på ryggen.

Det kan vara Otto som vill skrämmas.

Kaniner mår dåligt av för mycket värme. Louise passade på att förmana kaninhoppare att inte låta burarna stå i solen.

Om kaniner använder napp är väl osäkert, men den här gjorde visst det.

Så här glad fick man inte bli när konkurrenten rev!

Från början var det endast mycket erfarna hoppare som fick A-licens och bara de fick döma SM mm.

Alla klubbar hade sin egen tidning förr. Ett exemplar skickades till förbundsstyrelsen för att vi ville ha en blick över hur stor verksamheten var i landet. Och så var det väldigt trevligt att läsa dem.

Kanske var det så här det gick till bakom kullisserna på ett SM. Nja, det fanns alltid en funktionär som höll koll.

För att ha lite koll på vart kaninerna kom ifrån så införde vi gårdsnamnsregistrering. Om man misskötte sin kaningård kunde man bli av med gårdsnamnet.

Lollos Nappe när han slagit svenskt rekord i höjd.

Lollos Martin när han slog rekord i höjd.

En höstbild, som skulle illustrera storstädning av burarna inför vintern. Lollos kaniner älskade att busa omkring bland löven.