Vi är inte så många kvar som var med när SKHRF bildades och första numret av Rikshoppet kom ut. Med medlemsnummer 3 är jag antagligen den som varit med längst. I mitt arkiv finns samtliga nummer av Rikshoppet bevarade och nu vill jag utifrån tidningarna skriva om ”den gamla goda tiden”. Håll till godo!
I januari 1995 utkom första numret av Rikshoppet. Jag hade fått ansvaret för tidningen, som skulle ges ut 6 gånger per år. På den tiden fanns inte internet. Allt material inklusive bilder skickades med post till mig.
Det fanns heller inga dataprogram att sätta tidningen i, så jag skrev all text i ett enkelt ordbehandlingsprogram, klippte ut och klistrade in på papper.
Första numret bestod av 36 sidor, vilket betydde att på golvet på mitt kontor låg 18 st A4papper, numrerade 36-1, 2-35, 3-34 osv, ( ett A4 = två sidor A5). Sen lade jag ut allt skrivet utklippt material och passade ihop det på sidorna. Tomrum fylldes ut med småannonser, svart/vita foton och teckningar, som Louise ritade.
Sen kom limstiftet fram och allt fogades ihop på sidorna. Jag kopierade alltid en ”tidning” för att kolla att alla sidor hamnat rätt. Sen kopierades tidningen på ett tryckeri och jag hade även den förnäma uppgiften att sätta på adresslappar och lämna till posten.
Redan i detta första nummer av Rikshoppet, som detta år hade gult som omslagsfärg, fanns en lista på de 16 dittills anslutna klubbarna, vilket var alla de största klubbarna i landet. 7 av dessa är aktiva än idag. Vi räknade med att totalt skulle det bli ca 20 klubbar så småningom.
Något exakt medlemsantal fanns inte angivet, men mitt minne säger att det låg på ungefär 200.
Vi hade redan fått igång ett kaninregister med 116 registrerade kaniner med 35 ägare. Nu uppmanade vi alla andra att skicka in sina uppgifter.
”Månadens Ros” delades ut till Malin och Leif Utter för deras fantastiska jobb med medlems- och kaninregistret. Leif hade ju dator med en massa konstiga program i.
SveLand Försäkringar blev SKHRF:s huvudsponsor från första början och vi skrev avtal med bolaget om hur tävlingarna skulle gå till, bedömning osv. Annons fanns med om första deltävlingen på Herrevads Kloster i Ljungbyhed 6-7 maj.
Tävlingsprogrammet fanns med från starten, liksom styrelsesidan. Och en del annonser om kaninungar till salu samt annonsen till det första SM:et i förbundets regi. Det hölls i Frölundaborg i Göteborg och det var krokig bana och längdhopp. Arrangör var Göteborgs & Bohusläns Kaninhoppare.
Alla kaniner tävlade i först Msv A och Svår B, nästa dag Svår A och sen längdhopp och sista dagen Elit. Krokbanan hade 16 klasser från början, men hade nu minskats ner betydligt.
Anneli Nilssons kåseri i form av kaninen Ottos berättelser och åsikter blev en succéföljetong. Även efter Ottos död kom rapporter från kaninhimlen.
Bland reportagen från tävlingar fanns Inter Silvi Pokalen på Sollentunamässan, som bedömdes som en av de svåraste tävlingarna på den tiden. Samtliga 13 hinder i finalbanan var maxade och det kördes omvänd startordning för att hålla spänningen vid liv in i det sista. Den redan då beryktade Skåningen vann. Sollentuna Cupen vanns av en annan värmländsk kanin, Ferlandino.
”Detta var Stockholms Kaninhoppares första riktiga tävling sen klubben nybildades för ett halvår sen och fortsätter de på det här sättet så får de nog räkna med ett avsevärt större antal deltagare nästa år.” Ja, vi vet ju hur rätt jag hade.
Några värmlänningar hade haft en ”kjempefin dag” i Fredrikstad i Norge och sopat hem de bästa placeringarna bland 55 tävlande ekipage. Vi var redan då igång med ett samarbete med Norge och Danmark.
Framsidan på detta första nummer:
Vinnarna i Inter Silvi Pokalen:
1:a Louise Jansson med Skåningen
2:a (till vänster) Sandra Gustavsson med Royl Choklade Iscream
3:a Elisabeth Broman med Ch Charming Charlies Mini Hopp.